Nationalitetskris

I Sverige behöver jag inte direkt känna att jag är ifrån något speciellt land för i Sverige bor alla möjliga människor från alla länder i hela världen in princip. Vi umgås alla tillsammans inge konstigt med det, vi är inte svennar i Sverige vi är människor. Men här i Chile där det bara finns chilenare eller typ 98 procent av alla här är chilenare så är mycket lättare att hamn i fack. Man känner sig verkligen som den där invandraren och jag förstår verkligen hur det måste kännas för invandrare i Sverige nu, jävligt intressant. Men det jag vill komma till är att varje gång någon frågar vart man kommer ifrån så vet jag inte riktigt vad jag ska svara, jag brukar säga att jag är svensk men det låter så fel, jag säger helst att jag bor i Sverige, för svensk det känner jag mig inte som och det har jag aldrig gjort heller. Har alltid känt mig som finsk vilket kanske är skumt i mångas ögon eftersom jag är född i Sverige men det är ju skit samma när man har finska rötter jag menar jag kunde ju lika bra vara född i Turkiet men inte hade jag känt mig som turk då!? Hajar ni hur jag menar. Men eftersom jag aldrig ens bott i Finland och inte ens pratar språket blir det ännu mer komplicerat. Det har alltid varit skumt att bo i Sverige och prata svenska när hela släkten är från Finland och pratar finska, jag har alltid känt mig utanför på det sättet. Men har ändå inte känt mig svensk. Uh det är så komplicerat, men å andra sidan Måste man placera sig någonstans? Måste man ha ett land? Jag har på sista tiden mer känt att jag kommer ifrån jorden, att hela planeten är mitt land. Kanske beror det på att jag inte har ett land egentligen. Jag tror att många som har utländska föräldrar men är föda i ett annat land känner såhär. Ibland skulle det bara vara skönt att säga Jag är finsk eller jag är svensk men inget av dem känns 100% rätt att säga, det fattas något.  Och nu känns det så sjukt att kunna spanska men inte finska, ännu mer förvirrande! Jag menar jag kommer ju inte från något spansktalande land, det känns lite som om jag har spanskan som en slags mask att gömma mig bakom för att kunna skapa något eget, skapa en egen identitet. Det här är mitt i landsproblem.



I mitt nästa pass ska det stå på Nationalitet: Jordisk


Kommentarer
Postat av: Sanna

Jag vet PRECIS vad du menar! Jag är varken svensk eller finsk, jag är Stockholm:are ;) Det är nog det enda som kommer kännas rätt i hjärtat :)



P.S. Kvällskurs i finska på Stockholms universitet ht 09?

2008-10-03 @ 23:02:56
Postat av: Taru

Jordisk. Det var det bästa jag hör på länge.

2008-10-15 @ 00:00:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0